Vinterstilhed og hverdagstrivsel

Hvis der er nogen, der undrer sig over den larmende stilhed på bloggen, så skyldes det, at vi her i januar er ramt af et alvorligt tilfælde af mangel på den hverdagstrivsel, vi ellers er stornydere af. Og derfor ikke har overskud overhovedet til hverken Gammelgård eller bloggen.

Årsagen er, at vi ligger i flytterod i Danmark. Og derfor er der også lys for enden af tunnellen: Vi flytter de sidste ting den kommende weekend, og så skal vi tilbage til en mere normal tilværelse. Til hverdagen! Lige denne onsdag formiddag har jeg et par timer, hvor jeg ikke pakker kasser eller kører flyttelæs. Derfor har jeg foræret mig selv en pause ved computeren med en kop kaffe. Lidt opladning …

Hverdagstrivsel betyder SÅ meget for os begge to. Vi har bare så meget brug for, at det, vi gør mest af og bruger mest tid på – altså hverdagen – er noget, der giver energi, og ikke bare noget, der skal overstås, så vi kan komme på ferie. Ved et af julens mange hyggelige arrangementer blev jeg spurgt: “Nå, har I så planlagt ferie i 2017? Skal I rejse nogen steder?” Min første tanke var, at vi – heldigvis – skal være på Gammelgård, men det er vi jo hele tiden (og i 2017 er planen endda, at det skal være endnu mere), så med mindre hele livet er en lang ferie, så kan man vel ikke kalde det ferie. Min næste tanke var, at “jo, vi skal da rejse – vi skal besøge en masse spændende steder i Sverige (skovhavesteder, forstås …), og at vi da også håber meget, at 4-dages-udflugten med Agroforestry Sverige bliver til noget”. Det var ikke det helt rigtige svar, kunne jeg godt fornemme. “Jamen, skal I slet ikke til udlandet?”. Først grinede vi lidt – sjovt nok, at familien ikke længere betragter Sverige som udlandet – men pointen var jo, at det, der vakte forundring, var, at vi ikke skulle rejse væk, sådan rigtigt, til fjerne lande, bo på hotel, bade, osv.

Det har vi slet, slet ikke lyst til. For snart en del år siden brugte vi en del tid på at snakke om, hvad det egentlig er, vi har ud af at tage på ferie (som i: nu pakker vi kufferten og flyver væk fra hverdagen). Hoteller bryder vi os ikke om, og selve rejsen (altså, transporten fra hjem til destination) er decideret ubehagelig. De ferieoplevelser, vi har fået mest energi af, har været naturoplevelser, gerne med tilegnelse af viden tilkoblet, og spændende mad-oplevelser (som i: IKKE hotelmad!!). Moderat fysisk udfoldelse (gå-ture, guidede ture i skovområder). Vi har også stor, stor glæde af samtale om reelle, faglige emner med spændende mennesker – men det er sjældent, man får den mulighed på en standard ferie i udlandet. Ingen af os trives med varme, Steffen kan ikke lide strand og bader ikke – hverken i sol eller vand, og jeg lider af klaustrofobi og kan slet ikke klare mange mennesker og støj. Begge har vi et stort problem med nærgående sælgere (af turistgejl, dårlig mad, overdrevent opreklamerede udflugter og plat, etc). Kort sagt: Vi kan faktisk ikke særlig godt lide ferierejser. Og da alt det, vi fandt frem til af positive aspekter ved ferierejser, også fås i nærområdet, hvorfor så rejse langt væk? Rent bortset fra, at vi jo altså faktisk ikke har brug for at komme væk fra vores hverdagsliv (bortset fra når vi ligger i flytterod …).

Faktisk gør vi et ret stort nummer ud af at tilrettelægge vores hverdag, så den giver trivsel hver dag. Og da vi jo ikke bruger store summer på ferierejser, så er der plads i budgettet til hverdagstrivsel. I 2016 har vi solgt vores rækkehus i Danmark (deraf flytterodet …), og uden ferierejse-budgetter og realkreditlån så er det faktisk muligt at løn-arbejde mindre og dermed have mere tid og overskud til hverdagsprojekter på Gammelgård. Mange dages hverdagstrivsel i stedet for få dages ferie.

Dertil kommer, at vi for snart en del år siden traf en principbeslutning om at reducere flyvning til max 1 ferie-flyrejse hvert femte år. Flyrejser er noget af det mest skadelige i forhold til forebyggelse af de værste klima-scenarier og hænger derfor slet ikke sammen med det, vi i øvrigt vil med vores liv. Og uden flyrejser er antallet af rejsemål helt af sig selv begrænset en hel del. Men det er en helt anden historie.

Om det är någon som undrar över tystnaden på bloggen, så beror det på att vi här i januari har drabbats av ett allvarligt fall av brist på den vardagstrivsel vi annars är stora njutare av. Därför har vi inte haft något som helst överskott till varken Gammelgård eller bloggen.

Orsaken är att vi befinner oss i flyttkaos i Danmark. Men det finns ljus i slutet av tunneln: Vi flyttar de sista sakerna den kommande helgen, och sen ska vi återgå till en mer normal tillvaro. Till vardagen! Just denna onsdagsförmiddag har jag ett par timmar då jag inte packar lådor eller kör flyttlass. Därför har jag unnat mig själv en paus vid datorn med en kopp kaffe. Lite laddning…

Vardagstrivsel betyder SÅ mycket för oss båda. Vi har ett stort behov av att det vi gör mest av och lägger mest tid på – alltså vardagen – är något som ger energi, och inte bara något som ska klaras av så att vi kan åka på semester. Vid ett av julens många trevliga evenemang fick jag frågan: ”Jaha, har ni planerat någon semester under 2017? Ska ni resa någonstans?” Min första tanke var att vi – lyckligtvis – ska vara på Gammelgård, men det är vi ju hela tiden (och under 2017 är planen till och med att vara där ännu mer), så såvida inte hela livet är en lång semester kan man väl inte kalla det för semester. Min nästa tanke var att ”jo, vi ska ju resa – vi ska besöka en massa spännande platser i Sverige (skogsträdgårdar, förstås…), och vi hoppas också innerligt att fyrdagarsutflykten med Agroforestry Sverige blir av”. Det var inte riktigt det svar de väntade sig, det kunde jag känna på mig. ”Men ska ni inte alls utomlands?”. Först skrattade vi lite – kul nog att familjen inte längre betraktar Sverige som utlandet – men poängen var ju att det som väckte förundran var att vi inte skulle resa bort, på riktigt, till fjärran länder, bo på hotell, bada, osv.

Det har vi inte alls någon lust med. För ganska många år sedan pratade vi en hel del om vad vi egentligen får ut av att åka på semester (som i: nu packar vi väskan och flyger bort från vardagen). Hotell gillar vi inte, och själva resan (alltså transporten från hemmet till destinationen) är direkt obehaglig. De semesterupplevelser som gett oss mest energi har varit naturupplevelser, gärna kombinerat med ny kunskap, och spännande matupplevelser (alltså: INTE hotellmat!!). Måttlig fysisk aktivitet (promenader, guidade turer i skogsområden). Vi har också stor glädje av samtal om reella, fackmässiga ämnen med spännande människor – men det är sällan man får den möjligheten på en standardsemester utomlands. Ingen av oss trivs med värme, Steffen gillar inte stränder och badar inte – varken i sol eller vatten – och jag lider av klaustrofobi och klarar inte av mycket folk och buller. Båda har vi svårt för närgångna försäljare (av turistkrafs, dålig mat, överdrivet uppreklamerade utflykter och trams, etc). Kort sagt: Vi gillar faktiskt inte semesterresor särskilt mycket. Och då allt det vi kom fram till var positiva aspekter med semesterresor även finns i närområdet, varför då resa långt bort? Helt bortsett från att vi faktiskt inte har behov av att komma bort från vårt vardagsliv (förutom när vi befinner oss i flyttkaos…).

Faktum är att vi gör en ganska stor affär av att planera vår vardag så att den ger trivsel varje dag. Och eftersom vi inte lägger stora summor på semesterresor, finns det plats i budgeten för vardagslycka. Under 2016 sålde vi vårt radhus i Danmark (därav flyttkaoset…), och utan semesterbudgetar och bolån är det faktiskt möjligt att lönearbeta mindre och därmed ha mer tid och överskott till vardagsprojekt på Gammelgård. Många dagar med vardagstrivsel istället för några få dagars semester.

Till detta kommer att vi för ganska många år sedan fattade ett principbeslut om att reducera flygandet till max en semesterresa vart femte år. Flygresor är bland det mest skadliga när det gäller att förebygga de värsta klimatscenarierna och hänger därför inte alls ihop med vad vi i övrigt vill med våra liv. Och utan flygresor begränsas antalet resmål helt naturligt en hel del. Men det är en helt annan historia.