Ammetræer

Denne weekend har vi som nævnt plantet rød-el i skovhaven. De skal fungere som ammetræer, og idéen med ammetræer er, at man planter nogle hurtigtvoksende træer, der skal hjælpe ‘bestandtræerne’ – i vores tilfælde frugt- og nøddetræerne i skovhaven og træerne i læhegnet – med at komme godt i gang.

Hvordan gør de så det? Jo, først og fremmest ved hurtigt at vokse sig store. Deres fysiske størrelse betyder, at de giver læ i skovhaven, så vandet ikke fordamper så hurtigt fra jorden. Det betyder også, at deres kroner nedsætter udstrålingen af varme fra området: Temperaturen i skovhaven bliver simpelthen en anelse højere, hvilket er vigtigt specielt i det tidlige forår, hvor nattefrost kan skade de spæde frugtræer og -buske.

Ammetræer gør også gavn under jorden: Deres rødder løsner jorden for de nye træer. De sørger for, at det mikroliv i jorden, der er helt nødvendigt, for at træer og andre planter trives og gror, er levende og aktivt. De skaber og vedligeholder mykorrhiza-processer med svampe til gavn for alle andre planter i skovhaven. Og så er nogle træarter, herunder el, kvælstoffikserende: De fanger luftens kvælstof og omdanner den til en form, der kan benyttes af plantelivet i området. De gøder simpelthen naboerne, som beskrevet i det forrige blogindlæg.

En vigtig pointe, man skal huske, er dog, at ammetræerne også konkurrerer med bestandtræerne om de tilgængelige ressourcer. Det betyder, at så snart et ammetræ har vokset sig så stort, at det ‘skader mere end de gavner’, så skal det fældes. Det skulle typisk ske efter 5-10 år. Nu kan man så bruge veddet: Ved fra rødel skulle ikke være super at lægge i brændeovnen, men skal man snitte et par træsko, er det angiveligt nummer et!!!

?

Vi har som sagt plantet rødel (Alnus glutinosa) forleden. Den hedder klibbal på svensk. Vi har købt og sat 20 barrodsplanter i skovhaven og i de læhegn, jeg tidligere har skrevet om. De har alle fået lidt jord fra skoven med i plantehullet som vitamintilskud og et planterør, som beskyttelse mod gnavere. Som I kan se herunder, ser skovhaven lige nu lidt fjollet ud med rør og pinde over det hele …

Den här helgen har vi som nämnt planterat klibbal i skogsträdgården. De ska fungera som amträd, och idén med amträd är att man planterar snabbväxande träd som ska hjälpa ”beståndsträden” – i vårt fall frukt- och nötträden i skogsträdgården samt träden i läplanteringen – att komma igång ordentligt.

Hur gör de då det? Jo, först och främst genom att snabbt växa sig stora. Deras fysiska storlek innebär att de ger lä i skogsträdgården, så att vattnet inte avdunstar lika snabbt från jorden. Det betyder också att deras kronor minskar utstrålningen av värme från området: temperaturen i skogsträdgården blir helt enkelt en aning högre, vilket är viktigt särskilt under tidig vår då nattfrost kan skada de späda fruktträden och buskarna.

Amträd gör också nytta under jorden: deras rötter luckrar upp jorden för de nya träden. De ser till att mikrolivet i jorden, som är helt nödvändigt för att träd och andra växter ska trivas och växa, är levande och aktivt. De skapar och underhåller mykorrhiza-processer med svampar till nytta för alla andra växter i skogsträdgården. Och så är vissa trädarter, däribland al, kvävefixerande: de fångar upp luftens kväve och omvandlar det till en form som kan nyttjas av växtlivet i området. De gödslar helt enkelt grannarna, som beskrevs i det förra blogginlägget.

En viktig poäng man måste komma ihåg är dock att amträden också konkurrerar med beståndsträden om de tillgängliga resurserna. Det betyder att så snart ett amträd har vuxit sig så stort att det ”skadar mer än det gör nytta”, så ska det fällas. Det sker typiskt sett efter 5–10 år. Då kan man använda virket: virke från klibbal sägs inte vara toppen att lägga i kaminen, men om man ska tälja ett par träskor är det enligt utsago förstahandsvalet!!!

?

Vi har som sagt planterat klibbal (Alnus glutinosa) häromdagen. Vi har köpt och satt 20 barrotsplantor i skogsträdgården och i de läplanteringar jag tidigare har skrivit om. De har alla fått lite jord från skogen i planteringshålet som ett vitamintillskott, samt ett planteringsrör som skydd mot gnagare. Som ni kan se här nedanför ser skogsträdgården just nu lite fånig ut med rör och pinnar överallt…