Gammelgårds lade er en imponerende gammel bygning i to etager, hvor kælderplanet er bygget ind i bakken og har kæmpestore sten som ydervægge. Overetagen har gamle, solide stolper og spær, og yderbeklædningen har frem til nu været gamle, umalede facadebrædder med håndsmedede søm.

(Tekst på svenska efter den danska teksten)

Taget er skiftet på et tidspunkt, hvilket helt sikkert har været med til at bevare den gamle bygning. Vi ved ikke, hvornår laden er bygget, men det er i hvert fald mere end 100 år siden. Nu kan facadebrædderne ikke længere, og grundkonstruktionen begynder at tage skade, når facadebrædderne ikke længere dækker for vejr og vind.

Det er med andre ord tid til at hjælpe lidt til igen, så bygningen som helhed kan holde 100 år mere. 2025’s store projekt var derfor at påbegynde udskiftningen af facadebrædder, i første omgang på vestsiden mod gårdspladsen og på sydgavlen.

Projektet startede allerede sidste vinter med bestilling af facadebrædder hos Keijo i Strömsnäsbruk. Keijo driver plukhugst i sin egen skov og har et eget lille savværk, hvor han saver brædder i de størrelser, man bestiller, og prisen er ikke højere end tilsvarende brædder fra det lokale byggemarked. Vi valgte at få de nye brædder i flere forskellige bredder, så den nye beklædning ikke ser alt for ny og regelmæssig ud.

Når nu det skal være, for at bevare den gamle bygning, så føles det rigtig rart, at træet ikke kommer fra renafdrift, men fra en skov, der drives mere miljø- og klimavenligt. Det er også rigtigt fint, at der ikke er så meget transport involveret.

Vi hentede brædderne ad to omgange på en lånt trailer i juni, så de var klar til Steffens sommerferie i juli. De blev stablet inde i laden i bunker efter størrelse og længde. At vente til juli var dog ikke noget, jeg (Steffen) magtede – allerede dagen efter gik jeg i gang med at hive gamle brædder ned og sætte nye op!

Det viste sig heldigvis, at den meget dårlige bundrem under sydfacaden allerede havde fået en solid forstærkning ved en tidligere lejlighed, og på langsiden var den slet ikke så skadet, som jeg havde frygtet. Jobbet bestod derfor ’bare’ i at udskifte alle de gamle, dårlige facadebrædder og sørge for, at der ikke længere kan komme vand til bundremmen.

Så sommeren og en god del af efteråret er gået med bid for bid at afmontere de gamle brædder, justere/reparere skelettet, hvor det var nødvendigt, grave bundremmen fri af jorden og fjerne evt. plantevækst og så skrue nye facadebrædder og dæklister op. De gamle brædder var selvfølgelig sømmet op med meget lange og nu meget rustne søm, der stort set alle var slået igennem og bukket grundigt om. De sad fast!!!

På langsiden var der en dobbelport, som vi aldrig brugte. Der har jeg i stedet bygget en dør og sat et af de gamle vinduer fra hovedhuset ind ved siden af. Den anden dør blev også udskiftet og jeg lavede et hul i facaden til kattene …

På kortsiden skulle der ikke bygges om, men bare skiftes ud. En udfordring var, at jeg ikke kunne gøre det uden stillads. I stedet for at købe eller leje valgte jeg at bygge et selv af lægter og kraftig krydsfiner. Materialer, jeg uden problemer kan genbruge, efter at stilladset er pillet ned. Det fungerede rigtigt fint.

Facaderne er blevet bejdset grå, som vi plejer at gøre det. Til foråret/sommer skal dørene og lugen tjæres sorte som de to andre døre i laden.

Projektet tog lang tid, men viste sig slet ikke at være så svært, som jeg havde frygtet. Vi er allerede blevet enige om, at de to andre sider af laden også skal have ny beklædning om et par år.

En sidegevinst viste sig at være, at ret mange af de brædder, jeg har pillet ned, godt nok var frønnede på ydersiden, men absolut brugbare, når den nederste meget dårlige del blev skåret væk. Der er rigeligt med materiale til beklædning af alle vore palletanke, til plantekasser, fuglekasser osv. 😊

En anden uventet gevinst, som jeg er helt sikker på, at vi begge bliver meget glade for, er, at vi undervejs i processen pludselig indså, at indretningen i overetagen af laden var helt forkert og kunne blive meget, meget bedre.

Da vi overtog Gammelgård for snart 11 år siden, virkede det logisk at anvende ladens rum på den måde, de hidtil havde været anvendt. Dvs. trælast i det nordligste rum, værksted i det midterste (der var bedre isoleret og med plads til en sav) og opbevaring i det største, sydligste rum, hvor der var flere reoler, som vi tømte for skrald og fyldte med vores egne sager. Det var lige til at gå til. Bortset fra at Steffen i alle årene indimellem var nødt til at flytte sine snedker- og tømrerprojekter ind i det store rum, når brædderne var for lange, eller døre, låger, kasser, … for store til, at de kunne gøres færdige i værkstedet.

I forbindelse med dette store projekt havde Steffen rigget stort tømrerværksted til i det store rum, med kapsav, bordsav og en støvsuger, der kunne stå imellem dem og nemt kobles fra den ene til den anden. Smart. Bortset fra at det blev kropumuligt at komme ind til de ting, vi havde i reolerne (strø og ekstra bakker til hønsene, hønsemad, pantflasker, der skal til Danmark, ekstra-krukker til planteproduktion, kasser til æbler og kartofler …). Flere og flere ting måtte placeres ’midlertidige steder’, fordi man ikke kunne komme frem til den rigtige placering – og det sandede lynhurtigt til. Fruen blev irriteret, og håndværkeren måtte med jævne mellemrum bide i det sure æble og rydde op, så man kunne komme lidt bedre frem.

Da de sidste brædder var sat på gavlen, udbrød fruen lettet, at nu kunne de store maskiner sættes tilbage i værkstedet. Nja, lød det fra håndværkeren, det var nu smart, at de kunne stå sådan, og enkelt at kunne koble støvsugeren fra den ene til den anden. Og pludselig slog det os – nærmest i samme sekund: Hvorfor i alverden var værkstedet ikke i det store rum, og lagerhylderne i det lille? I forbindelse med facaderenoveringen var den gamle port, der altid havde været spærret af ting, der stod foran, jo ovenikøbet blevet lavet om til en mindre dør, der ikke var spærret, så der nu var indgang lige ud for det midterste rum. Ville det ikke bare være genialt, hvis alt det, man skal kunne komme til dagligt (hønsemad, strø, krukker, pant, …), stod organiseret samlet på en reol lige inden for døren uden noget, der stod i vejen foran? Og ville det ikke også bare være genialt, hvis håndværkeren kunne håndværke, lige som han lystede, uden at tage hensyn til, at man skulle kunne komme til reolerne?

Det var så åbenlyst, at vi næsten kom til at grine. Og samtidig hovedrystende, at det skulle tage os 10 år at komme på den idé.

Det eneste, der nu manglede, var lidt omorganisering, konstruktion af en ny, stor reol og afmontering af en af de gamle reoler i det store rum, der alligevel var ved at falde fra hinanden. Flytning og tilpasning af arbejdsbord, godt lys – og voilà!

Vi er overordentligt tilfredse med resultatet. Og går fluks i gang med at omorganisere i ladekælderen også. Fortsættelse følger …

---

Ny fasad på ladan

Gammelgårds lada är en imponerande gammal byggnad i två våningar, där källarplanet är inbyggt i backen och har jättestora stenar som ytterväggar. Övervåningen har gamla, solida stolpar och sparrar, och ytterbeklädnaden har fram till nu bestått av gamla, omålade fasadbrädor med handsmidda spikar. Taket byttes vid ett tidigare tillfälle, vilket helt säkert har bidragit till att bevara den gamla byggnaden. Vi vet inte när ladan byggdes, men det är i varje fall mer än 100 år sedan. Nu håller fasadbrädorna inte längre, och grundkonstruktionen börjar ta skada där brädorna inte längre skyddar mot väder och vind.

Det är med andra ord dags att hjälpa till lite igen, så att byggnaden som helhet kan hålla i 100 år till. Det stora projektet i 2025 var därför att påbörja utbytet av fasadbrädor, i första hand på västsidan mot gårdsplanen och på sydgaveln.

Projektet startade redan förra vintern med beställning av fasadbrädor hos Keijo i Strömsnäsbruk. Keijo bedriver plockhuggning i sin egen skog och har ett eget litet sågverk där han sågar brädor i de storlekar man beställer, och priset är inte högre än för motsvarande brädor från det lokala byggvaruhuset. Vi valde att få de nya brädorna i flera olika bredder, så att den nya beklädnaden inte ser allt för ny och regelbunden ut.

När det nu ändå måste göras för att bevara den gamla byggnaden, känns det riktigt bra att virket inte kommer från kalhyggen utan från en skog som sköts mer miljö- och klimatvänligt. Det är också väldigt fint att det inte är så mycket transport inblandat.

Vi hämtade brädorna i två omgångar på ett lånat släp i juni, så att de var klara till Steffens sommarsemester i juli. De staplades inne i ladan i högar efter storlek och längd. Att vänta till juli var dock inget som jag (Steffen) mäktade med – redan dagen efter satte jag igång med att riva ner gamla brädor och sätta upp nya!

Det visade sig lyckligtvis att den mycket dåliga syllen under sydfasaden redan hade fått en rejäl förstärkning vid ett tidigare tillfälle, och på långsidan var den inte alls så skadad som jag hade befarat. Jobbet bestod därför ”bara” i att byta ut alla de gamla, dåliga fasadbrädorna och se till att vatten inte längre kan nå syllen.

Så sommaren och en god del av hösten har gått åt till att bit för bit montera ner de gamla brädorna, justera/reparera skelettet där det behövdes, gräva fram syllen ur jorden och ta bort eventuell växtlighet, och sedan skruva upp nya fasadbrädor och lockläkt. De gamla brädorna var självklart spikade med mycket långa och nu väldigt rostiga spikar, som i stort sett alla var genomslagna och ordentligt nådade på baksidan. De satt fast!!!

På långsidan fanns en dubbelport som vi aldrig använde. Där har jag istället byggt en dörr och satt in ett av de gamla fönstren från boningshuset bredvid. Den andra dörren byttes också ut och jag gjorde ett hål i fasaden till katterna…

På kortsidan skulle det inte byggas om, utan bara bytas ut. En utmaning var att jag inte kunde göra det utan ställning. Istället för att köpa eller hyra valde jag att bygga en själv av reglar och kraftig plywood. Material som jag utan problem kan återanvända efter att ställningen har monterats ner. Det fungerade riktigt bra.

Fasaderna har betsats grå, som vi brukar göra. Till våren/sommaren ska dörrarna och luckan tjäras svarta, precis som de två andra dörrarna i ladan.

Projektet tog lång tid, men visade sig inte alls vara så svårt som jag hade befarat. Vi har redan enats om att de två andra sidorna av ladan också ska få ny beklädnad om ett par år.

En bonus visade sig vara att ganska många av de brädor jag har tagit ner visserligen var murkna på utsidan, men absolut användbara när den nedersta, mycket dåliga delen skars bort. Det finns gott om material till beklädnad av alla våra palltankar, till odlingslådor, fågelholkar osv. 😊

En annan oväntad vinst, som jag är helt säker på att vi båda kommer att bli mycket glada för, är att vi under processens gång plötsligt insåg att planlösningen på ladans övervåning var helt fel och kunde bli mycket, mycket bättre.

När vi tog över Gammelgård för snart 11 år sedan verkade det logiskt att använda ladans utrymmen på det sätt de hittills hade använts. Det vill säga virkesförråd i det nordligaste rummet, verkstad i det mittersta (som var bättre isolerat och hade plats för en såg) och förvaring i det största, sydligaste rummet, där det fanns flera hyllor som vi tömde på skräp och fyllde med våra egna saker. Det var bara att köra på. Bortsett från att Steffen under alla år då och då var tvungen att flytta in sina snickeri- och timmerprojekt i det stora rummet när brädorna var för långa, eller dörrar, luckor och lådor för stora för att kunna färdigställas i verkstaden.

I samband med detta stora projekt hade Steffen riggat upp en stor timmerverkstad i det stora rummet, med kapsåg, bordssåg och en dammsugare som kunde stå mellan dem och enkelt kopplas från den ena till den andra. Smart. Bortsett från att det blev helt omöjligt att komma åt de saker vi hade på hyllorna (strö och extra tråg till hönsen, hönsmat, pantflaskor som ska till Danmark, extra krukor för plantuppdragning, lådor för äpplen och potatis…). Fler och fler saker fick placeras på ”tillfälliga platser” eftersom man inte kom fram till den rätta platsen – och det grodde snabbt igen. Frun blev irriterad, och hantverkaren fick med jämna mellanrum bita i det sura äpplet och städa upp så att man kunde ta sig fram lite bättre.

När de sista brädorna var på plats på gaveln utbrast frun lättat att nu kunde de stora maskinerna flyttas tillbaka till verkstaden. ”Nja”, lät det från hantverkaren, det var ju smart att de kunde stå så här, och enkelt att kunna koppla om dammsugaren. Och plötsligt slog det oss – nästan i samma sekund: Varför i hela friden var inte verkstaden i det stora rummet och lagerhyllorna i det lilla? I samband med fasadrenoveringen hade ju den gamla porten, som alltid varit blockerad av saker, dessutom gjorts om till en mindre dörr som inte var blockerad, så att det nu fanns en ingång precis vid det mittersta rummet. Skulle det inte bara vara genialt om allt det man behöver komma åt dagligen (hönsmat, strö, krukor, pant…) stod organiserat på en hylla precis innanför dörren utan att något stod i vägen framför? Och skulle det inte också vara genialt om hantverkaren kunde snickra precis som han ville utan att behöva ta hänsyn till att man måste komma åt hyllorna?

Det var så uppenbart att vi nästan började skratta. Och samtidigt skaka på huvudet åt att det skulle ta oss 10 år att komma på den idén.

Det enda som nu saknades var lite omorganisering, konstruktion av en ny, stor hylla och nedmontering av en av de gamla hyllorna i det stora rummet som ändå höll på att falla isär. Flytt och anpassning av arbetsbänk, bra ljus – och voilà!

Vi är oerhört nöjda med resultatet. Och sätter genast igång med att omorganisera i ladugårdskällaren också. Fortsättning följer…